Det står ganska klart för mig att jag verkligen måste lägga nätdejtandet på hyllan. Jag har inte den stamina och hårda hud det kräver. Jag är inte heller en fullt frisk person; p.g.a. mitt ryggproblem är nervsystemet stört så jag har inte mycket till stress tolerans att tala om. Den här bloggen låter kanske mest som en gnällkör men det är viktigt för mig att få uttrycka mina känslor och kanske t.o.m. göra någon uppmärksammad på vissa fenomen i samhället. Män och kvinnor: lär er rak kommunikation!
Jag har kommit fram till att den nordiska jämlikheten mellan könen har lett till en urvattning av könsrollerna som för tillfället är allt annat än positiv. Medan männen fortfarande förtjänar mer än kvinnorna har de ändå börjat dra sig ur den konventionella mansrollen som försörjare och den som bjuder när ett par besöker en restaurang, osv. Jag tycker att kvinnor verkar ha pissat i eget bo då de har uppfostrat pojkar som bara ska vara mjuka och känsliga och tolerera att kvinnan går på som en man. Men vänta! Innan du protesterar så vill jag att du ska veta att jag förstår att det är fråga om ett transitionsskede. Bägge söker nya former för sin samvaro och därtill har vi de andra sexuella inriktningarna och formerna av parförhållanden som kräver sin rätt att existera inom samhällets ramar. När jag tänker på alla gränser som just nu tänjs som gummiband tar det nästan fysiskt ont. Jag vill inte låta som en tråkig pessimist men sanningen att säga tror jag att det kräver större mentala och känslomässiga ansträngningar om en ny balans ska kunna uppnås.
I det följande ger jag ett ungefärligt exempel på en ganska typiskt intetsägande och sorglustig konversation jag hade med en man jag träffade på en svensk dejting sajt. Min avsikt är att visa hur svårt det är att kommunicera med människor som tror att de har sagt sådant som de inte har sagt, vilket enligt min erfarenhet ganska ofta händer just med män. Naturligtvis finns det de som kommunicerar tydligt och klart men ambivalens tycks vara vanligt. Där hjälper det nog att man har en djupare kontakt och ömsesidig förståelse som existerar ovanom om orden... Kanske. Men det vore trevligt om män inte förväntade sig att jag skulle ha telepatiska förmågor.
X: "Hur har du tänkt att man ska få kontakt med dig då du bor i Finland?"
Jag: "Ja, man kan ju skriva lite och sedan tala på Skype, det fungerar ganska bra. Och om det känns rätt så tar jag mig över viken på besök" Jag tyckte frågan var ganska korkad.
X: "Okej, här är min Skype ID. Men jag brukar inte ha Skype öppet eftersom min dator inte orkar med programmet, så jag vet inte hur vi ska göra" Här tänker jag, åj, det var en speciell man som har så svag dator! Och så vill han genast prata...
Jag: "Jag menade nog att man skriver lite först, jag är inte så pigg på att tala med en främmande man på Skype lika lite som på telefon". Det är otroligt många män som tror att man kan tänka sig att göra det och som t.om. kastar mig ett telefon nummer. "Jag skulle önska att svenska män skulle ha lite mer tålamod att låta ett förhållande utveckla sig innan man träffas"
X: "Jag är inte svensk, där gick du i fällan! Inte för att jag är skadeglad men det är lite lustigt..." Jaså jag har gått i fällan, så roligt att höra! tänker jag irriterat. "Jag menade också att man inte genast talar på Skype! Hur som helst så har jag avslutat mitt abonnemang på dejting sajten i förtid" Jaså tänker jag, han verkar inte ivrig på att hitta någon. "Ja, jag är ju inte ute efter att finna någon eftersom jag är rädd att inte hitta henne. Jag har ett långt förhållande med en tvillingsjäl bakom mig" jaså, tänker jag, han vill inte finna en ny. Och det där med att genast deklarera att ens ex var en tvillingsjäl... hm ganska avtändande, faktiskt. "Jo vi har ett företag tillsammans, här är adressen" Åj, de tycks inte ha tagit avstånd från varandra ännu.... "Jag håller förresten också på med konst, men i motsats till dig (antar jag) så är jag inte ute efter att sprida min konst eller sälja den" jaha, tänker jag, han har sett min hemsida men har inga kommentarer... vad trist. Jag vill ju nog ha en partner som ser och uppskattar det jag gör.
Jag: "Nå alltså jag såg ju att ditt namn inte var svenskt men jag hade ingen orsak att anta att du inte var svensk" Jag känner mig ordentligt irriterad nu. "Svenskar och de som bor i Sverige tycks bete sig lika så det är väl ingen skillnad. Angående typ av förhållande så la jag inte märke till att du hade markerat att du inte vill ha ett riktigt förhållande. Men det vill jag ha, och önskar nog att män skulle respektera det. Du verkar ännu vara fast i ditt tidigare förhållande, så jag undrar vad det egentligen är du vill? Och så måste jag nog säga att jag skulle önska att min partner visade intresse för det jag gör"
X: "Du verkar ha extremt förutfattade meningar! Du läser ju in precis vad som helst i det jag säger. Visst vill jag ha ett förhållande, jag anser bara att man måste börja med vänskap och låta det utveckla i lugn och ro. Förhållandet med min ex har jag klarat av för länge sen! Och visst gillade jag din konst men om du inte vill ta emot det så finns det inte mycket jag kan göra åt det! Ditt brev har en väldigt negativ ton så jag avslutar här"
Jaha, jo. Det är tydligen dags att lägga av med försöken att finna en partner via nätet för jag orkar inte själv längre hålla en rar och positiv ton när kommunikationen går åt helvetet.
Konstverk: "Elegi om det eviga dilemmat", handgjort kollage av författaren, copyright 2009
No comments:
Post a Comment